När väntans lyckliga tider byts ut mot sorgliga tider!
Min älskade avelshona Vilja var dräktig, och allt gick
enligt ”boken”, hon åt mer, hon fick morgonillamående,
hon blev grinig mot sin ettåriga dotter och hon sov massor. Och
magen växte, och jag började tidigt misstänka att denna
kullen var nog fler bebbar i än hennes två tidigare med endast
två i varje kull. Hon var väldigt osymmetrisk, så jag
misstänkte 3 eller 5.
Min Vilja är väldigt social med mig under sina dräktigheter
och det var hon även denna. Jag fick ligga och hålla om hennes
mage under precis hela dräktigheten. Det är en så makalös
underbar känsla att känna hur bebisarna lever om i den runda
goa magen.
Jag hade stenkoll på hennes viktkurva under hela tiden. pdf
Hon gick upp från 2900 till 3800, och i hennes mage kände
jag sparkar på båda sidor. Vi döpte ena sidan till ”torktumlaren”,
vi tyckte att den snurrade runt runt, ett tag kände man rumpa sen
huvud och sen tassar och så vidare. På andra sidan låg
”tvillingarna” de låg ovanpå varandra då
och då och brottades verkligen.
Men som rubriken antyder, så var det ju inte så...
Vilja fick mjölk vid dygn 55, och jag började känna mig
orolig. Men Vilja var lugn och ville bara gosa mage hela tiden. Så
jag hade is i magen och väntade.
Vid dygn 61 fick hon förvärkar, men jag var inte orolig längre,
Vilja brukar nämligen föda på dygn 63.
Och hennes förvärkar kom och gick och jag fick hålla tass,
dygn 62 kom och gick med kraftigare förvärkar och tätare,
dessutom så gick slemproppen nu.
Jag blev här lite orolig och började undra om det var svaga
riktiga värkar, och att det var någon annan konstig flytning
min tös fått. Så jag ringde till Ultuna och beskrev allt
som hänt, de bad mig avvakta men tyckte också att det var svårt
att veta om det var läge att åka in eller inte. Jag kände
igenom Viljas mage och tyckte inte riktigt att bebbarna lågi läge
än, och dessutom så var det ett tag sen jag kände ”torktumlaren”
sparka. Men de ska ju vara lugna vid förlossninge så jag tog
det lugnt. Dygn 63 kom, med mera förvärkar och mera blodblandad
flytning, totalt kom ca 1 msk blodblandad flytning. Här var det nog
vattnet i livmodern som gick. Och ännu mera förvärkar...
Klockan blev snart natt igen, och inte förrens kl 3 på natten
så kom de verkliga värkarna igång.
Nu gick vattnet och Vilja blev riktigt orolig! Det var ungefär 2
dl vätska som strömmade ur henne. Mera värkar kom och Vilja
hade ont! Men hon är en otrolig katt, med en vilja av stål
och ett starkt band till mig. Vi kämpade tillsammans (jag lovar,
jag krystade minst lika mycket som hon) och jag kom med uppmuntrande ord
när hon hade ont. Klockan blev 5 och då syntes något
i öppningen, det åkte in och ut eftersom Vilja envisades med
att tvätta sig hela tiden. Nu höll jag ned henne och uppmuntrade
henne till att krysta mer och min vackra makalösa Vilja gick med
på det.
Vilja krystade och morrade emellan krystvärkarna, det gjorde ONT!
Men så kom den ut....
Vilja födde 300gram gravt missbildad dödfödd kattunge.
Det var en liten sködpaddsfärgad och vit flicka, men där
slutade det vackra med henne...
Hennes ögon var olika stora och det ena satt nästan uppe i hennes
panna.
Mellan öronen så hade hon ett ryggmärgsbråck, ena
frambenet satt fast vid skulderbladet och det andra satt normalt men var
deformerat. Bakom frambenen så var hon vänd ut och in, hennes
tarmar, och alla organ satt på utsidan och pälsen inuti tarmarna.
Jag mådde illa och Vilja tvättade sig själv och ville
äta upp moderkakan som satt ihop med tarmarna. Men jag tog bort bebisen
och slöt in moderkakan och inälvorna i ett papper och lät
Vilja nosa och tvätta på det deformerade huvudet. Hon gav den
en slick men lät den sen vara och övergick till att tvätta
sig själv istället. Jag valde att fotografera bebisen, just
för att kunna titta på bilderna senare, om/när jag orkade.
Jag hoppades att hon hade någon annan bebis kvar men när klockan
blev sju så insåg jag att detta var både ”tvillingarna
och torktumlaren”. Och jag beställde en tid hos veterinären
så Vilja kunde bli undersökt och röntgad för att
utesluta att hon hade några fler bebbar i magen eller att det fanns
rester från denna kvar i magen.
Vilja fick livmodersammandragande, lite dropp eftersom hon var uttorkad
och lite medtagen, och även antibiotika för att förbygga
en eventuell livmoderinflammation pga den kraftiga öppningen av en
tre gånger så stor bebis som normalt. Sen fick hon även
Galastop för att tillbakabilda mjölken. Dessutom så fick
veterinären titta på bebisen och hon sa genast att detta var
flera missbildningar som orsakat detta. Vad hon kunde se så var
det två separata mutationer som gett denna bebis. Men hon uttryckte
sin förvåning över att Vilja inte aborterat den tidigare.
Min mentor har fått se bilderna och hon var förvånad
över att den levt så länge, hennes ord var: Detta är
nog bland det värsta fullgångna foster som kattvärld upplevt.
Nu tre dygn efter att bebisen har fötts så mår Vilja
bra, hon tar hand om sin ettåriga ”bebis” och är
gosigare än normalt och hon sover massor. Vi försöker att
ta hand om varandra och njuta av att Vilja lever och att hon klarade av
att föda detta monster.
Jag skriver detta för att jag tror att det bästa sättet
att lära och utvecklas inom denna våran underbara hobby är
att dela med sig av sina erfarenheter. Då slipper man den chocken
som jag fick, jag trodde att jag skulle få välskapta NFO bebbar
och fick istället ett litet UFO...
Jag har valt att inte ta med bilder i denna historia utöver bilden
på min vackra dräktiga Vilja, bilder på bebisen ligger
på min hemsida, men jag varnar er alla. Det är jobbiga bilder,
riktigt jobbiga...
www.forrestfruits.se/missbildad.htm
Marie Forsberg
S*Forrest fruits